En nyhetsfotografs arbete ristar spår i själen. Bakom tusentals publicerade och opublicerade bilder ligger också tusentals möten med människor i kris och glädje. I över fyrtio år har fotografen Hans Paul åkt runt hemma och utomlands för att dokumentera krig och fred, sorg och glädje. Han har mött främmande krigsherrar, tsunamioffer och flyktingar, men också finländska uteliggare och ensamma åldringar. Han har sett eländet, men också glädjen och vänligheten mitt i misären. Efter alla människor han råkat på återkommer en enkel, men ändå svårbesvarad, fråga: Vad är det som gör människan så osjälvisk under de allra svåraste omständigheter, i de mest pressade situationer? "Jag har sett folk som mist sina nära och kära för någon dag sedan bjuda sin sista cigarrett till vilt främmande människor. Godheten i världen - det är mänsklighetens mysterium", säger han. För Hans Paul har frågorna med åren blivit viktigare än svaren: "Som ung trodde jag att bilden är en sanningsförmedlare. Nu vet jag att det finns många sanningar." En del pressfotografer säger att kameran blir en sköld, ett skydd mot grymheten eller sorgen. Så enkelt är det ändå inte. "Jag måste känna när jag arbetar, annars kan jag inte förmedla det jag står mitt i. Hos en god fotograf fungerar ögat bakom sökaren, fingret på avtryckaren och hjärtat i kroppen samtidigt." På Hans Pauls bilder står barnet ofta i fokus. Det tittar på oss. "Barnen är framtiden. De är allt. Det är därför vi lever. Och det är därför barnets blick är så förpliktande", säger han. I den här boken presenteras en del av de personer fotografen mött, förevigat och tagit till sitt hjärta - hemma, borta, tidigare och alldeles nyligen.