Emma Gloria är nu fjorton år, och det mesta är annorlunda. Varslarna har tystnat, nu är det annat som tynger och gäckar. Det är Kata, som ibland är hennes bästa vän, och ibland sprider elaka rykten om henne. Det är kärleken till Sandor, fina, speciella Sandor, som plötsligt flyttar till Paris, och samtalen med Cecilia i den röda Längtansboken. Det är Rainer som värmer hennes fingrar genom att pussa dem, ett och ett, och den bankande huvudvärken som inte ger med sig. Emma Gloria och den röda Längtansboken är en ungdomsbok som känns i huden, både glädjen över livet som öppnar sig på vid gavel och vämjelsen över vissa vuxnas svekfullhet är sällsynt levande beskrivna. "Varje ensam flicka bär en svart sten i sin ficka"