Författaren John Gray, känd för sin provokativa kritik av vetenskaplig hybris och illusionerna om framsteg och humanism, vänder nu sin uppmärksamhet mot katter - och vad de avslöjar om människans plågsamma förhållande till världen och till sig själv.

Filosofins historia har varit en förutsägbart tragisk eller komisk följd av palliativ för mänsklig oro. Tänkare från Spinoza till Berdyaev har ställt sig de eviga frågorna om hur man blir lycklig, hur man blir god, hur man blir älskad och hur man lever i en värld av förändring och förlust. Men kanske kan vi lära oss mer av katter - det djur som mest har fångat vår fantasi - än av världens stora tänkare.

I Katter och meningen med livet upptäcker filosofen John Gray att katter har ett sätt att leva som inte tyngs av ångest och självmedvetande, och visar hur de förkroppsligar svaren på de stora frågorna om kärlek och anknytning, dödlighet, moral och jaget: Montaignes huskatt, vars oexaminerade liv kan ha varit det som var värt att leva; Meo, överlevaren från Vietnamkriget med en orubblig förmåga till “orädd glädje”; och Colettes Saha, den kattiga hjältinnan i hennes subversiva novell “The Cat”, en parabel om den mänskliga svartsjukans fallgropar.

John Nicholas Gray (född 17 april 1948) är en engelsk politisk filosof och författare med intresse för analytisk filosofi, idéhistoria och filosofisk pessimism. Han gick i pension 2008 som School Professor of European Thought vid London School of Economics and Political Science. Gray medverkar regelbundet i The Guardian, The Times Literary Supplement och New Statesman, där han är den ledande bokrecensenten.

Gray har skrivit flera inflytelserika böcker, bland annat False Dawn: The Delusions of Global Capitalism (1998), där han hävdar att globaliseringen av den fria marknaden är ett instabilt upplysningsprojekt som håller på att upplösas; Straw Dogs: Thoughts on Humans and Other Animals (2002), som angriper den filosofiska humanismen, en världsbild som Gray anser har sitt ursprung i religioner; och Black Mass: Apocalyptic Religion and the Death of Utopia (2007), en kritik av utopiskt tänkande i den moderna världen.

Gray ser viljan, och därmed moralen, som en illusion och porträtterar mänskligheten som en rovgirig art som ägnar sig åt att utplåna andra livsformer. Gray har skrivit att “människor ... inte kan förstöra jorden, men de kan lätt förstöra den miljö som försörjer dem.”