Lewis sista bok – vida betraktad som en av hans främsta – är en klarsynt genomgång av den medeltida världsbilden och dess inflytande över olika delar av tillvaron, från psykologin till vetenskapen, föreställningsförmågan och fantasin.

Skriven under Lewis tid som professor i medeltids- och renässanslitteratur på Cambridge, redogör denna bok för den ”mentala bild” som medeltidsmänniskan hade av universum och dess växter, av dess mineraler, invånare och himmelska sfärer. Genom att loda djupen av antikens, medeltidens och renässansens litteratur, med författare som Cicero, Macrobius, Dante, Boccaccio, Malory, Chaucer, Milton och många fler, redogör Lewis för det komplexa men harmoniska flätverk av historia, vetenskap och teologi som utgjorde det medeltida kosmos, och hur förkastandet av denna modell skapade nya föreställningar med lika stort inflytande. Den som är väl bekantad med Lewis skönlitteratur kommer även här att kunna se många av källorna till dennas föreställningsvärld.

Lewis sista bok är en nyckel till de som vill förstå den förmoderna bilden av universum, och hjälper oss därmed även att bättre förstå vår egen tid.