Är det slut med litteraturen? Är det i så fall något att sörja? Sven Anders Johansson har svaren.

- Vad ska vi då med litteratur till?
- Ja, den gör oss bättre, gör livet bättre, öppnar något okänt, gör förändring möjlig.
- Oss eller livet? Mig eller världen?
- Både och. Dig. Mig. Och därmed världen.
- Tror du verkligen på det?
- Ah, jag tror inte på nånting. Problemet med din tjatiga fråga vad ska vi med litteraturen till? är ju att den gör litteraturen till något helt instrumentellt.
- Det hindrar dig uppenbarligen inte från att svara.
- Är det inte ens skyldighet att försöka svara, om man nu jobbar med litteratur?
- Så du menar att det hänger på dig om litteraturen är viktig?
- Nej, tvärtom. Det finns lika många svar som det finns läsare antar jag. Men du vill tvärtom att det ska finnas ett svar ?
- Ja, på sätt och vis. Annars faller man ju automatiskt in i dagens kundideologi: jag har alltid rätt, där jag går med min kundvagn genom världshistorien
- Men du har ju insisterat på att det är erfarenheterna som är det viktiga. Bara via det subjektiva kan det objektiva förmedlas. Sa du inte så?
- Jo, men det subjektiva kan ju inte vara målet.
- Varför inte?
- Tja, se dig omkring. För att det innebär narcissism och solipsism. Fetischering av det egna.
- Då får vi väl ta ett steg till och vända på frågan: vad ska litteraturen med oss till?

Sven Anders Johansson (1968) är professor i litteratur­vetenskap vid Mittuniversitetet och nytillträdd litteratur­redaktör på ­Aftonbladet. 2018 gav han ut Det cyniska tillståndet.