Var Emanuel Branzell, den värmländska finnbygdens förste predikant, förebilden till Gösta Berling i Selma Lagerlöfs saga? Eller en suput, en underlig vandrare och en galen präst som så många påstått? Eller Gustaf Frödings modell till prästen Bodenius i dikt- och kåserisamlingen "Räggler & Paschaser"?
Branzell har dissekerats och vänts ut- och in av en salig blandning "lärde män". Men säkert är att han räddade livet på många skogsfinnar under de svåra missväxtåren i början av 1830-talet, grundade Södra och Norra Finnskogas kyrkor samt var omtyckte "farbror Malle" till Gustaf Fröding och hans syskon.
I strävan efter att ge svar på vem Emanuel var, har Kaj Branzell gestaltat den forne predikantens liv i form av en sannsaga. Här beskriver hon predikantens uppväxt på herrgården Glänne gård utan för Karlstad, hans hårda och dramatiska liv i finnbygden samt de långa åren som en landsvägens riddare till sin död.