Avhandlingen Rock’n’roll i Hultsfred: ungdomar, festival och lokal gemenskap skildrar hur en liten anspråkslös bruksort i Smålands inland under några decennier kom att bli synonym med ordet festival. En festival som dessutom blev känd i stora delar av världen och som drog till sig de absolut hetaste artisterna, år efter år.

Denna bok skiljer sig från flera andra vetenskapliga studier som skrivits om liknande fenomen. I synnerhet på en punkt framstår den som ovanlig, kanske till och med unik: Författaren Jonas Bjälesjö är själv uppvuxen i Hultsfred och har varit med om att utforma festivalen genom sitt professionella engagemang i Rockparty och Rockcity. Avhandlingen hann aldrig avslutas innan uppdragen för festivalens föreningar tog överhanden, vilket innebar att akademien snällt fick vänta. Men nu är den alltså klar. Vinsten i detta är författarens djupa kunskap om ämnet samt ett digert material som sträcker sig över tre decennier. Det är med andra ord en engagerad inifrånbeskrivning, där såväl lokalkännedom som detaljrikedom präglar texten. Samtidigt är det just dessa förkunskaper som författaren skriver sig bort från genom sitt teoretiska kunnande och sin kritiska blick.

Hultsfredsfestivalen – som efterhand kom att benämnas Hultsfred kort och gott – skapades från början genom mötet mellan lokalsamhällets trygga föreningsverksamhet och ett gäng musiknördar som knappt var myndiga. Genom vilda idéer, djupa konflikter och heta diskussioner uppstod en alldeles särskild sorts kreativitet på just denna plats. Utan det oförtrutna engagemanget från ungdomar, föräldrar, politiker, småföretagare, lokalpolitiker och musikälskare i alla åldrar hade det aldrig blivit någon musikfest. En viktig orsak till framgångarna var hur arrangerande Rockparty skapade fenomenet Hultsfredsfestivalen tillsammans med en mängd aktörer och hur de gemensamt skapade föreställningar och myter om denna årligt återkommande begivenhet.

En annan betydelsfull del var festivalens profil av att vara annorlunda och vanlig på en och samma gång. Här träffades de hängivet musikintresserade för att bekräfta sin subkulturella tillhörighet genom sin kärlek till udda band och artister. Samtidigt var det en central festplats för en hel ungdomsgeneration; en plats att vallfärda till. Detta gällde även för en rad företag som sökte sig till festivalen för att marknadsföra sina produkter – även det ett exempel på hur de subkulturella inslagen mötte mainstream. Författaren skildrar arrangörernas skickliga balansgång mellan subkultur och mellanmjölk som under lång tid för en yttre betraktare framstod som enkel och självklar, inte minst på grund av de framgångar som festivalen under lång tid skördade. Men till slut tog det stopp. Det sociala och kulturella kapital som hade byggts upp raserades. Mytbildningen miste sin lyskraft, diskussionerna urartade i bittra interna strider och färdriktningen framstod inte längre som självklar.

Festivalen har dock sedan gravsättningen 2010 inte bara skrivits in i historieböckerna utan även ristats in i många besökares hjärtan. I boken möter vi ett festival- och campingliv präglat av stora upplevelser och uppoffringar i form av obekväma bussfärder, kall burkravioli, hällregn, extatiska ögonblick framför scenen, kärleksmöten i skogen kring sjön Hulingen, överfulla bajamajor, festivalprofiler som ”gula gubben” och ”bajsmannen” etcetera. Tusentals människor minns Hultsfred som ett undantagstillstånd; en plats där allt för en stund var tillåtet och möjligt.