Sommaränge skog togs i bruk under senneolitikum. Redan då brände man sina döda, något man fortsatte med under hela bronsåldern. Kanske var kremering vanligare under perioden än vi tidigare trott. Den dödsuppfattning man hade skiljde sig säkerligen mycket från dagens, exempelvis deponerade man oftast mycket små mängder brända ben på samma plats. Benen hittades inte sällan i mycket diffusa stenkonstruktioner som var svåra att urskilja mot den steniga omgivningen. För oss är de svåra att betrakta som "gravar" i traditionell mening. Även mer tydliga stensättningar och skärvstenshögar uppfördes. Frågan är vilka som begravdes i tydliga respektive otydliga konstruktioner? Människorna som levde och begravde sina döda i Sommaränge skog under denna äldsta fas hade kontakter med Sydskandinavien och kontinenten, vilket fynd som en del av en guldtråd, en svärdsknapp och en rakkniv i brons vittnar om. Man hade även kontakter norr om Dalälven. En person som behärskade norrländsk kvartsitteknologi tillverkade en pilspets på plats i Sommaränge skog, som senare deponerades tillsammans med brända ben i en konstruktion. Redan under äldsta bronsålder byggde man treskeppiga hus, något som var tidigt i jämförelse med andra boplatser. Vid slutet av bronsåldern verkar aktiviteterna i Sommaränge skog upphöra. Men långt senare, under folkvandringstid, kom människor åter till platsen för att begrava sina döda under en kort period. Kanske hade platsens betydelse levt kvar i människors medvetande under hundratals år. De stora stensättningarna och skärvstenshögarna som anlagts under bronsålder var väl synliga under senare perioder. Att man förhöll sig till de äldre lämningarna var tydligt när man byggde ett hus på platsen under medeltid. En järnkniv stacks då ner i en av skärvstenshögarna. Kanske visste man att högen använts för begravningar och ville binda den döde i graven? Inför byggnationen av E4:an mellan Uppsala och Mehedeby i norra Uppland undersöktes fornlämningar från förhistorisk och historisk tid vid Sommaränge Skog i Viksta socken, ca 25 km norr om Uppsala. I föreliggande rapport presenteras undersökningen av de förhistoriska lämningarna på platsen.