Filmregissören Mai Zetterlings plats i den svenska filmhistorien har varit omstridd sedan hennes första långfilm Älskande par hade premiär 1964. Som skådespelare och filmstjärna nämndes hon bland de främsta och hennes regidebut blev positivt bemött. De övriga tre filmerna hon regisserade under sextiotalet fick dock allt mer negativ kritik. Efter Flickorna 1968 dröjde det arton år innan Zetterling gjorde långfilm i Sverige igen. Mariah Larssons fängslande studie Skenet som bedrog handlar om mötet mellan ett manligt dominerat filmetablissemang och en före detta filmstjärna med konstnärliga anspråk. Den handlar också om ett turbulent sextiotal, vars tidiga framstegstro och välfärdsoptimism kom till uttryck i den svenska filmreformen som genomdrevs av nyckelfiguren Harry Schein. Mot slutet av decenniet präglades det filmkulturella klimatet i hög grad av tidsandans allmänna vänsterorientering. I Skenet som bedrog diskuteras kvinnlighet och modernism, kanonbildningens praxis, historieskrivning och nationell identitet utifrån de bilder som tecknats av Mai Zetterling. Mariah Larsson, är fil.mag. vid Lunds universitet.