En berättelse med många talande röster och akvarellisten och poeten Ian är den som först har ordet. Han ser världen på ett annat sätt än andra, ser mer eller kanske fel. Döda människor, ofödda själar, osaliga dråpare, djävlar och demoner befolkar Ians värld.

I den vanliga världen finns Ians hustru Mia, chef för en framgångsrik resebyrå och den som bekostar Ians författarskap. Mia är adoptivbarn från Japan eller kanske Korea och hennes svenske far prästen, förbjöd henne en gång att hoppa längdhopp på en söndag. Gud gillade inga sådana aktiviteter på sin dag.

Andra röster i denna berättelse om hudlös vilsenhet och hänsynslöst självförverkligande är graffitimålaren Amdeus, fjortisen Tyra, nioåriga teaterapan Susset, ormsamlaren doktor Eriksson och den misslyckade filmaren Göran. Trädgårdsdrängen Gunnar säger inte mycket men får ändå sista ordet.

En gång tänkte den då unge Jean Bolinder bli skönlitterär författare och han övade sig genom att skriva en deckare. Den gavs ut och gjorde honom berömd i ett slag, men han tyckte att han blev kriminalgenrens fånge. Nu bryter han sig ur sin deckarcell och kommer här med den roman han skulle ha velat börja sin författarkarriär med.