År 1842 bryggdes ännu öl i Sverige på i princip samma sätt som sedan medeltiden. Bryggerierna bestod endast av ett par hus på gården, arbetet skedde helt manuellt av en bryggare och ett några drängar och ölen hade mycket låg kvalitet. Ett halvsekel senare skulle Stockholm ha flera stora bryggeripallats med många hundratals anställda. Branschen hade på några årtionden omvandlats från ett slutet, skråbundet hantverk till en storskalig livsmedelsindustri. Bakom denna utveckling stod framförallt ett antal invandrade tyska bryggare. Forskningsrapporten tecknar korta biografier över de viktigaste av dessa, särskilt berörs: Franz Adam Bechmann, F.R. Neumüller, Georg Adam Bechmann, Fritz Dölling, Johan Bauer, Frans Heiss och Georg Sellmann. Rapporten undersöker vidare deras nätverk i form av församlingarna (tyska respektive katolska) samt de tyska föreningarna, särskilt Deutsche Gesellschaft i Stockholm. Bakom rapporten står Edward Blom bl.a. ansvarig för bryggerihistoria på Centrum för Näringslivshistoria samt tidskriften Företagsminenns redaktör. Centrum för Näringslivshistoria bevarar och presenterar näringslivets historia.