Berättelsen kretsar kring Peder, en ung mans osannolika klass- och bildningsresa. Tiden är senare delen av 1800-talet. Det börjar på västkusten då Peder auktioneras bort på en så kallad ”fattigauktion” efter att hans far, som varit fiskare, slukats
av havets käftar och modern inte kunde försörja barnen. Peder bestämde sig, inte minst på grund av fosterpappan, att så snart som möjligt lämna ön där
hans fosterföräldrar bodde. Via en ambulerande folkskollärare börjar Peder sin bildningsresa som får honom inse att världen är stor medan hans egen värld var väldigt liten.

Peder arbetar hårt för att tjäna ihop pengar till en resa som bär till Bergslagen, ”Järnriket.” Strax innan han lämnade ön inträffade något som för alltid skulle förfölja honom i hans tankar och mardrömmar. På väg med tåg till Bergslagen träffar Peder Antonius, en zigenare som är på väg till Nora marknad där han skall uppträda som svärdslukare och illusionist. Antonius berättar under resan för Peder om zigenarnas kultur och Peder lär sig bland annat att guld är något som zigenare är fascinerade av. Och guld är något som skulle komma att få stor betydelse i hans nya värld. Väl i Bergslagen hamnar Peder som bodbiträde i byn Hjulsjös lanthandel. Han kommer snart i kontakt med brukets galne patron och dennes demoraliserade syster. Men dessutom med det så kallade ”skogsfolket” som vissa ansåg vara troll! Peders fortsatta livsresa kännetecknas av sällsam dramatik samt ond bråd död.

Inspirationen till romanen är delvis hänförlig till min farmors släkt, Welin, där en anfader, Lars Larsson, gjorde en klassresa liknande Peders. Han bröt upp från fattigdom i Värmland och gick med sin ränsel på ryggen till Hjulsjö. Släkten på min farmors sida äger fortfarande en liten ö i sjön Grängen, Gretsons ö eller Andön. Strax intill ligger Liebsons ö eller som den kallas i folkmun, Packers ö. En äldre
”klok gumma” är den enda invånaren på ön i berättelsen och spelar en stor roll. På Andön spenderade författaren ett antal oförglömliga sommarveckor som liten tillsammans med min fars morbror Sven Welin och hans fru Maja. Ön var mitt paradis som jag fortfarande ofta tänker tillbaka på med välbehag.