I den här boken möter vi tre generationer sångare, deras tid och musik: opera och operett under ett drygt sekel. Boken illustreras med hundratals foton. Den innehåller också mängder av klipp från gamla dagstidningar och andra äldre skrifter. Oscar Arnoldson var Kungliga Operans ledande tenor 1858 till 1881. Hans dotter sigrid arnoldsson sågs på sin tid som den tredje näktergalen från Sverige som tog vid efter Jenny Lind och Christina Nilsson. Hon sjöng på scener över hela Europa, i USA och i Ryssland från 1886 till 1916. Hennes brorsdotter ingrid arnoldson, Ninni kallad, var operettprimadonna som reste landet runt med Riksteatern från sent 1920-tal till tidigt 1960-tal. Operans storhetstid sägs vara senare delen av 1800-talet. Operettens storhetstid något senare med en markant nergång under andra hälften av 1900-talet då musikalen tog över. Den här boken ger en inblick i just dessa tiders sceniska musik. Läsaren får genom att följa de tre sångarna i familjen Arnoldson en snabbkurs eller repetitionskurs, beroende på förkunskaper. Inte minst när det gäller operett finns det anledning att påminna sig. Den har nästan försvunnit. Operan lever och frodas. Huvudpersonernas öden gick i dur och moll. Sigrids tillhörde Europas kulturelit och hennes rika beundrare överöste henne med gåvor, men hon dog fattig och bortglömd. Hennes far Oscar hyllades av publik, kollegor och operaledning storstilat efter 25 år på operan. Ett år senare fattade han pistolen och sköt sig. Ninni hade tre äkta makar. Hon fick den förste makens dödsbud mitt under en turné, en annan bedrog henne med en yngre skådespelarkollega. Den tredje dog några dagar efter henne. Av sorg. Ninni var min moster, Sigrid hennes och min mammas faster och Oscar deras farfar. En stor del av materialet i den här boken kommer från foton och dokument som min moster lämnade efter sig.