Pappa hade visat tecken på bipolaritet, emotionell instabilitet, hypokondri och schizofreni tidigare. För att inte tala om hetsätning, allmän vårdslöshet, borderline-beteende och narcissism. Han gjorde och sa sånt som de flesta bara tänkte eller drömde och därför tyckte många att han var lite galen. Tokig och rolig och bullrig. Charmig och kul att vara med. En livsnjutare med spännande intellekt. Mycket känslor och stort hjärta, sa de. Men för mig var han bara min bredaxlade pappa. Och nu var han sjuk. Sjuk i Alzheimer. Sjuk i huvudet.

Det här är berättelsen om hur man bryter upp från vardagslunken på Lidingö till en förfallen vingård utanför Perugia. Hur man hoppar av mitt i karriären för att vårda, trösta och byta blöjor på en pappa som aldrig någonsin tröstade, vårdade eller bytte en blöja.

Tomas Bacoccoli bor sedan 2014 med sin hustru Elin och deras tre barn i Corciano, Umbrien där de driver en oliv- och hästgård. Tidigare var han verksam som sälj- och marknadschef inom mediekoncernen MTG. “En bastu i Umbrien” är hans första bok.