Under 1900-talets första decennier var Carl Lindhagen (1860–1946) en av landets mest kända politiker. Här skildras han som politiker och politisk tänkare under sina mest inflytelserika år, som sammanföll med en formativ period i svensk politik, från 1890-talets slut till 1920-talets början. Studien undersöker hur Lindhagen förstod sin tids politiska omvandling och hur han föreställde sig hur demokratin skulle kunna förverkligas. Genom denna studie av Lindhagen och hans tid framkommer nya perspektiv på svensk politisk historia, liberalismens och arbetarrörelsens historia, och Sveriges demokratisering. Josefin Hägglund är verksam vid Institutionen för historia och samtidsstudier, Södertörns högskola, och det här är hennes doktorsavhandling i historia.