Lill-Hans mamma och pappa  har kommit bort. Nu är Lill- Hans alldeles ensam i skogen.

Om Barbro Lindgrens och Aron Landahls tidigare bok Titta Rödluvan (2020):

Hur klarar sig då den pekbokifierade Titta Rödluvan i det ständiga flödet av nya Rödluvor? Synnerligen väl, vill jag påstå. Få bemästrar konsten att koka ner en berättelse till några sparsamma, förtätade strofer som Barbro Lindgren. Från det inledande Titta Rödluvan/Rödluvan snäll till att Jägargubben knivar vargen sitter tonträffen och fraseringen på millimetern rätt. Aron Landahls suggestivt murriga bilder innehåller all den dramatik som undertrycks i texten. Liksom Hamlet, lämpar sig sagan om Rödluvan väl att återberätta på nya, överraskande sätt eftersom den är så välkänd. Titta Rödluvan väger upp sagans otäcka sidor med en orädd Rödluva, varm humor och ett försonande slut de tar pekboken till nya höjder.   Maria Lassén-Seger i Opsis Kalopsis

Texten berättar oskuldsfullt à la Max: Kommer ­vargen . Fast helheten är ohygglig: skogen är mörk och farlig, vargen stor och grå. Aron Landahl sparar inte på krutet med utglesade bilder av dunkel utsatthet i ett centraleuropeiskt landskap. Landahl pimpar dock med lite dansant Chagall-stämning, det tackar man för Barbro-fans kan lägga ännu en kultbok under kudden; vi är ju rätt många.   Margareta Sörensen i Expressen