En av Storbritanniens största författare genom tiderna, Mary Shelley, skrev denna gotiska klassiker 1826, efter att hennes make, PB Shelley, omkommit i en drunkningsolycka. Medan Frankenstein är hennes mest kända roman, brukar Den sista människan anses vara hennes mest genomarbetade och bästa roman. Detta är en bok som är skrämmande aktuell; här skildras mänsklighetens sista tid under utrotning i en världsomfattande pest, samhället bryts samman och slutligen står Den sista människan ensam kvar. "Romanen är både långrandig och storslagen, en ideroman likaväl som äventyrsroman, bildningsroman, äktenskapsroman, utopi och dystopi". (Aftonbladet) "Varför bry sig om en snart tvåhundraårig text som vältrar sig i 'sår och dödsrosslingar, ofta är alldeles för vag och ibland ter sig lika sexig som ett mötesprotoll? Jo, för det djärva greppets skull och för att språket kan sjunga. För att romanens myller av bilder på ett vågat sätt balanserar på gränsen till pekoral och ger energi åt hela den europeiska estetiska historien. Och för att dess kritik av tygellös idealism och studier i maktlystnadens, kolonialismens och masspsykosens mekanismer känns pinsamt hyperaktuella. Byt ut Mary Shelleys-pest mot vår panik inför fågelinfluensan ochjämför självgodheten i romanens England med våra präktiga främlingsfobier - och vi är mitt i nutiden". (DN)