Författaren visar i denna bok vilken roll gudstron spelat hos några av vår världs mest betydande vetenskapsmän, och hur tro och rationellt tänkande samverkar till omväldande vetenskapliga bedrifter. Han visar att de personer som gjort banbrytande framsteg genom vetenskapshistorien utgörs av djupt gudstroende människor vars till synes irrationella beteenden inom forskingen motiverats av de skäl de hämtat direkt från sin personliga tro på Gud. Han belyser även de problem den moderna vetenskapen brottas med och ger svar på tal då det gäller farhågor om att kristen tro skulle hämma vetenskaplig utveckling. Vetenskapen blev under upplysningstiden det mänskliga förnuftets verksamhet som manifesterade den rena objektiva kunskapen till skillnad från den kunskap som man ansåg ha förgiftats av religion eller allmän vidskepelse. Idag har emellertid vetenskapsfilosoferna sedan lång tid tillbaka underkänt vetenskapens anspråk på att vara en metod som med säkerhet leder till sann kunskap om tillvaron. De har till och med visat att det inte ens går att visa att de olika förslagen på vetenskapliga metoder är överlägsna någon annan metod när det gäller att finna sann kunskap om tillvaron. Vetenskapsfilosofen Paul Feyerabend tog steget fullt ut när han visade att vetenskap inte kan bevisas leda till "sannare" kunskap om tillvaron än andra kunskapsformer. Vetenskap blir i detta perspektiv en verksamhet som går ut på att hitta svar på frågot på ett inom vetenskapen accepterat synsätt. En mycket obekväm insikt för dem som fortfarande vill försvara upplysningstidens vetenskapsideal. Professor Peter Stenumgaard är grundutbildad civilingenjör inom Teknisk Fysik och Elektroteknik samt teknoligie doktor. Han arbetade flera år i det svenska JAS-projektet och arbetar idag med forskning på heltid.