Annika Larsdotter avrättades 1765, 18 år gammal. Hon hade då erkänt dråp på sitt nyfödda barn genom kvävning. Barnets far var Annikas svåger som hade tvingat henne till sexuellt umgänge, men sedan förnekade faderskapet.

Annika Larsdotter var en av tusentals unga svenska kvinnor som under 1600-, 1700- och 1800-talen anklagades för barnamord eller fosterfördrivning. Brottet ansågs vara samtidens största samhällsfara. Barnamörderskor dömdes strängt och utan förbarmande - kvinnan beskrevs ofta som en osedlig, ondskefull och grym moder, i nära släktskap med häxor.

Denna bok handlar om Annika med också om några av hennes olyckssystrar. Varför valde dessa kvinnor av att mörda sitt barn? Varför valde de inte istället att, i likhet med andra ogifta mödrar, ta på sig rollen som ogift mor?

Etnologen Inger Lövkrona söker svaren genom at studera rättsfall från perioden 1729-1776. De bevarade domstolsprotokollen ger unika möjligheter att komma nära barnamörderskans handlingar, tänkbara överväganden och känslor.

Inger Lövkrona är docent och universitetslektor, verksam vid Etnologiska institutionen.