I sexton a r fanns hon i mitt liv. Sedan fo rsvann hon. Hon gav mig tiden. Hon visade mig hur jag inte skulle anva nda den.

Nu sitter jag ha r i en stuga och fo rso ker ta reda pa vad som ha nde.

Varfo r var det sa farligt att bli med barn?

Varfo r a r det sa farligt att prata om do den?

Pa ko ksbordet ligger mammas journal, anteckningar och dagbo cker. Jag la ser i journalen om en septemberdag da mamma a ker in till sjukhuset:  Alla bekanta saker hemma har pa na got sa tt blivit overkliga. Ka nt sig mycket pressad av detta. Undrar om hon ha ller pa att bli tokig.  Samma dag a r jag pa bio, ser skra ckfilmen Det lever . Det nyfo dda barnet i filmen visar sig vara ett monster.

Tva veckor innan mamma fo rsvinner sta r det i journalen: Inga problem kvarsta r.

Jag springer vidare i va rlden och i livet. Inga problem kvarsta r?