Förälskelse kan driva en människa till märkliga och irrationella handlingar. Ett förhållandevis gott omdöme reduceras till smulor. Inte heller spelar det någon roll med intelligens när känslorna drabbar. Eller kan det bero på åldern, att man vet att det är sista gången och att det snart är försent? Den medelålders arkeologen och kvinnan i boken hade behövt denna bok för ett par decennier sedan. Kreta är en del av Europa men den sociala kontrollen i avlägsna byar påminner om något helt annat. Hedersmord, tvångsgifte, vendettor och blodshämnd är vanliga. Att inleda en relation med en gift man på Kreta är livsfarligt. Något som en svensk, välutbildad kvinna borde förstå. Vissa ögonblick i livet är omöjliga att beskriva. Försöker man ändå, blir det gärna pekoral. Men om nu verkligheten uppfyller alla krav på romantik – hur förhåller man sig då? Hur ska man beskriva en varm månskensnatt på Kreta, blomdoft och en förestående skilsmässa från en älskad person? Som dessutom spelar luta och sjunger hjärtslitande. Improviserar dikter på temat avsked och kärlek, till och med om en arkeolog? Är det verkligen kärlek, den som kallas oövervinnelig? Hur ska en kvinna veta när hon bara vet att längtan driver henne att ständigt återvända till Kreta där människors tragiska livsöden återspeglas i en vacker och dramatisk natur.