- Vilda djur är jag inte rädd för, men jag låter nyuppstigna björnar vara i fred. De stör inte mig när jag är hemma. Då stör inte jag dem på deras hemmaplan. Bror Eriksson och hans kollegor Walter Thorfve och Sture Danielsson talar gärna om respekt i sina möten med djur, natur och människor. När de rekryterades av staten 1973 var de först i landet att bevaka fjällvärlden. Arbetsplatsen var den norra fjärdedelen av Sveriges yta. Deras arbete har en del riskfyllda moment. Men till största delen handlar det om ihärdigt bevakningsarbete på naturens villkor, i naturens tjänst. Följ naturbevakarna under ett helt år, då de spårar varg, inventerar lodjursstammen, letar tjuvjägare och utfodrar fjällrävar. Allt i ett landskap som ständigt förändras. "I naturens tjänst" är också ett stycke svensk naturvårdshistoria. Naturbevakarna har upplevt hur miljöförstöringen i slutet av 1960-talet påverkade naturen. Hur grodorna tystnade och rödingen slutade leka. Nu, i slutet av karriären, säger de att det har vänt. Efter de tysta åren har naturen börjat tillfriskna. Bror, Walter och Sture är naturbevakare av den gamla stammen. Kärleken till naturen sitter i ryggmärgen. De gläds lika mycket åt synen av en sångsvan som av en björn. De vredgas när en järv eller en varg hetsas in i döden av skoteråkare. Deras kunskaper är ärvda från tidigare generationer, men kommer främst av att de har levt sina liv i de stora skogarna och den mäktiga fjällvärlden. - Kunskap och djup får du när du har levt ett helt liv med naturen och inser att den felande länken är det femte stora rovdjuret, nämligen människan. Du lär dig att läsa naturens bok och får ett försprång som ingen akademiker kan ta igen, säger Walter.