Gömmarna är en utmanande bok, författarens personliga vittnesmål om en insiktsfull och självuppoffrande grupp människor. Att gömma sig är olagligt, men att vara gömmare åt en flykting kan inte straffas enligt svensk lag. För författaren Ingrid Segerstedt Wiberg (1911-2010) fanns det tyckte hon när hon levde en påtalig motsättning i det nya mångkulturella Sverige. Dels främlingsfientliga krafter, och så dess motpol, flyktingvännerna, gömmarna, som tar konsekvenserna av de mänskliga rättigheter som FN proklamerat.

Vi är skyldiga gömmarna stort tack för deras mod att försvara de svagaste idag i Sverige och i synnerhet för att de för de barns talan som blivit krigens och förföljarnas offer, skriver Ingrid Segerstedt bland annat i boken. Hon har som journalist och riksdagsman bedrivet ett livslångt arbete för flyktingars rätt att stanna i Sverige. Hennes kunnighet, integritet och nyfikenhet är alltid en källa till debatt.

I Göteborgs-Posten skriver journalisten Britt-Marie Mattsson, 2010: "Flyktingarnas situation förblev hennes hjärtefråga. Hon skrev flera böcker och hon engagerade sig i enskilda öden. Det skulle också bli flyktingfrågan som gjorde att hon efter lång tvekan lämnade Folkpartiet ... Hon var dotter till publicisten och religionsforskaren Torgny Segerstedt som 1917 blev huvudredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och vars orädda kamp mot nazismen före och under andra världskriget kom att prägla henne."

Ingrid Segerstedt Wiberg har fått många utmärkelser och priser. Hon har själv varit med och tagit initiativ till Stiftelsen Torgny Segerstedts minne. 1996 fick hon Föreningen Ordfronts demokratipris: Till Ingrid Segerstedt Wiberg för hennes outtröttliga och varmhjärtatde kamp mot främlingsfientlighet och rasism.

Här några pressröster:

"Det är ett grundläggande viktigt dokument. Läs det! Med hetta och engagemang relaterar författaren fall efter fall. Hon har upplevt det hon skriver om, ofta in på bara huden." Helsingborgs Dagblad, Sören Sommelius

"Här är det gräsrotsmotståndet som representerar det bestående, medan staten saknar en stabil etisk kärna." Dagens Nyheter, Stefan Helgeson

"Det finns en sorgsen vrede i Ingrid Segerstedt Wibergs helt tunna och samtidigt blytunga Gömmarna och andra; en sorg över de omänskliga utvisningsbesluten och en vrede över dumheten, okunskapen . . . I perspektiv berättas historien om Willy Brandt, hans falska pass och hans falska namn under flykten till Norden skulle inte imponera på dagens asylmyndigheter." GT, Åke Edwardson