Kulsprutepistolen kom att symbolisera det sovjetiska infanteriets stridsuppträdande under andra världskriget. Röda arméns förkärlek för korta stridsavstånd resulterade i att vissa skyttekompanier enbart utrustades med kulsprutepistoler från och med 1941. Dessa förband förfogade över en våldsam eldkraft under anfallsstrid, särskilt i bebyggelse, och begränsade tyskarnas annars välutvecklade förmåga att utnyttja rörliga förband och tungt understöd. Under efterkrigstiden fann de sovjetiska kulsprutepistolerna nya användare bland reguljära kommunistarméer, befrielserörelser och upprorsmän, från Korea till Afghanistan. Denna rikligt illustrerade bok utforskar ursprunget och utvecklingen av PPD-40, PPSj-41, PPS-42 och PPS-43 liksom efterkrigstidens varianter och kopior som den kinesiska Typ 54 och nordvietnamesiska K-50M. Läsaren får även inblick i det taktiska utnyttjandet av dessa vapen under och efter andra världskriget samt en utvärdering av hur de stod sig i jämförelse med motståndarens eldhandvapen. Innehållet är baserat på stor teknisk kunskap och förstahandsuppgifter vilket gör att studien passar såväl den allmänt historieintresserade läsaren som den kräsne vapenentusiasten.