A ndrade tro skmetoder i kombination med nya takmaterial tra ngde under 1900-talets fo rsta ha lft bort antalet stra tak och yrkesverksamma till na ra noll. En handfull yrkesma n ho ll kunskapen levande. Kunskap att med enkla medel tillgodose basala behov, med vass fra n sjo n, hasselka ppar och bjo rkvidjor fra n skogen ta cker man, na st intill, med bara ha nderna taket som ha ller va ta och vind ute i decennier. Stra taket a r en del av va r byggnadskultur och bidrar med en alldeles egen karakta r i den traditionella bebyggelsen, i landskapsbilden. Efter ett kort sekel, ett o gonblick av glo mska a r det moderna, brandsa kra, kvalitetsklassade stra taket det o verla gset ba sta alternativet i den omsta llning samha llet genomga r mot ett ha llbart resursflo de. Vasstak a r landskapsva rd och biologisk ma ngfald. Kopplingen mellan vass som takmaterial och vassens roll i landskapets ekosystem a r odelad och o msesidigt gynnsam. Va tmarker beho ver a terva tas och vassen kommer tillbaka. Att producera vass pa tidigare a kermark gynnar biologisk ma ngfald och med ra tt sko rdemetoder visar studier att det kommer fler insekter pa de platser da r vassen sko rdas vilket i sin tur ger fa gellivet ba ttre livsbetingelser. Vassen a r a ven va lgo rande fo r vattenmiljo n genom att sa nka halten kva ve vilken a r fo r ho g i ma nga omra den. Vidare kan vassbesta nd fungera som buffertzoner mellan naturva rdsomra den och produktionsjord inom lantbruket. Materialets uttryck, former av miljoner stra n, a ldrandets skiftningar, reparationer och fo ra nderlighet a r alla goda ska l att va lkomna stra taket tillbaka.