I Framtidshimmel reflekterar Björn Gustavsson över den brytningstid i det svenska folkhemsbygget som 1960- och 1970-talen utgjorde. Efterkrigstidens utopier, präglade av ekonomisk boom och science fiction-artade framtidsscen-arier, började från ungefär mitten av 1960-talet att allt mer ifrågasättas av en ungdomsgeneration som därefter snabbt och brett radikaliserades. Under alfabetiskt uppställda rubrikord som "Almstriden", "Centralskola", "Ettöring", "Gräsklippare", "Högertrafik", "Industrisemester", "Kvartslampa", "Mjölkbar", "Räknesticka", ”Smalfilmsprojektor”, "Tio i topp" och "Vietnam" uppväcker Björn Gustavsson minnesbilder från sin uppväxt under denna tid. Det förflutna görs närvarande i komprimerade texter som kan läsas både som nutidshistoria, memoarer och prosadiktning. "Första gången jag kom i kontakt med ordet dator bör ha varit hösten 1971. I den gröna boken i 9:ans samhällsvetenskap fanns en bild på något märkvärdigt: det var, upplystes vi om, en datamaskin; en jättelik konstruktion i en fabriksliknande hall, och längst ner intill den kanske tio meter höga datorn syntes några vitrockade tekniker: små dvärgar där nere på golvet…"