I ett land där de flesta har det bra är det lätt att glömma bort utsatta minoriteters situation. Samtidigt skapar rapporter om hur fattigdom och social utsatthet drabbar barn och unga ofta rubriker. Många ser inte problemet. Men de som arbetar med stöd till utsatta barn och unga ser bristerna. De ser också att när samhällets olika åtgärder inte samspelar, bollas ansvaret mellan olika instanser, och barnen riskerar att komma i kläm.

I Uppdraget barnens bästa berättar Margaretha Holmqvist om några av alla dem som ska göra det jobbet. De är socionomer med olika uppgifter i det sociala maskineriet. De ställs varje dag inför svåra avväganden och beslut. De förväntas lösa allt från konsekvenserna av bristande föräldraansvar till att en orolig omvärld gör att de ensamkommande flyktingbarnen blir allt fler. De känner otillräcklighet.

Ändå: Samtidigt som de beskriver sitt arbete som tungt talar de ännu mer om ett meningsfullt och viktigt uppdrag för barnens bästa. Eller som en av de intervjuade uttrycker det: Jag ger mig aldrig. Socialt arbete går alltid att göra bättre.

Margaretha Holmqvist är frilansjournalist med inriktning på sociala frågor och arbetsmarknadspolitik. Tidigare har hon bland annat varit chefredaktör för Akademikern och för Industrifackets medlemstidning.