När Klaus Hirschkuh stiger av tåget på stationen i Leipzig en novemberdag 1945, är det en stad i spillror han återser. Den 23-årige tysken är själv en spillra efter fyra år i koncentrationslägret Buchenwald, för att han är homosexuell. Han söker upp sina föräldrar, en skugga, en vålnad, för vilka skammen över sonens homosexualitet är djupare än tacksamheten över att han återkommit levande. Klaus lämnar hemmet och får arbete på ett herrskrädderi. Där möter han René, en fransman som blir hans vän. De bestämmer sig för att fly landet och tillsammans tar de sig till fots över till Frankrike, där Klaus kommer att leva i exil i ett halvsekel. Han har arbete, får vänner och upplever kärlek, glädje och sorg, ständigt bärande på minnet av Heinz, hans ungdoms älskade, som valde att kasta sig ut genom ett fönster när Gestapo kom för att föra dem till Buchenwald.

Jag lever och du hör mig inte är en berättelse som biter sig fast i läsaren och blir kvar för alltid. Arsands språk äger en kraft och intensitet som inte väjer för närgångna beskrivningar av de bestialiska övergrepp som fångarna med de rosa trianglarna, de homosexuella, fick utstå i lägret.

Med Jag lever och du hör mig inte introduceras den franska författaren Daniel Arsand, född 1950 i Avignon, på svenska.

»En svindlande roman om den rosa triangeln. Daniel Arsand lyckas med något oändligt sällsynt: att ge kropp och röst åt en tystnad.»
Transfuge