Tillsammans med Naomi Klein och Avi Lewis gjorde Esteban Magnani en dokumentär om nya sociala organisationssätt i Argentina. Bakom dokumentären stod CBC (Canadian Broadcasting Corporation. Idén föddes om att skriva en bok som visar att underkastelse för exploatering inte är det enda alternativet till arbetslöshet. Under den ekonomiska och politiska krisen 2001–2003 skred tusentals argentinska arbetare till handling. De ockuperade sina arbetsplatser och försvarade dem med sina kroppar mot statens batonger, tårgas och kulor. Det som drev dem var i de flesta fall inte en revolutionär övertygelse, utan viljan att försvara rätten till sin egen försörjning när cheferna och ägarna sjappat med pengarna och bara lämnat skulder kvar. I Sverige ser det annorlunda ut. Vi har ännu inte upplevt en kris av argentinska dimensioner, men ingen är immun mot den globala kapitalismens nycker. Även här sker fabriksnedläggningar, ofta av vinstgivande företag som med hjälp av skattemedel flyttar tillverkningen någon annanstans för att förbättra marginalen med ytterligare ett par procent. Med katastrofala följder för hela städer. När ni läser om Zanon, Brukman, eller Chilavert-kooperativet, tänk då på däckfabriken i Gislaved, stålverket i Degerfors, vårdcentralerna i Göteborg. Fundera på vad som skulle ske om svenska arbetare följde sina argentinska kamraters exempel. Det här är en bok för-alla som intresserar sig för arbetarkamp. Arbetare och gräsrotsaktivister bör läsa den och låta sig inspireras.