Att få en sjukdom är inte lätt. När man dessutom får den i unga år och mitt uppe i annan planering blir det helfel. Jag märkte att kroppen inte längre gjorde som jag ville men jag låtsades som om det regnade. Efter återgång till vardagen var jag tvungen att ständigt mötas och bemötas av bland annat oförstående myndigheter. Efter att ha hamnat i rullstol märkte jag hur bemötandet förändrades när jag var på caféer, affärer, olika myndigheter med mera. Förändringen av bemötandet var tyvärr inte till det bättre utan tvärtom. Det blev otroligt mycket att göra som berodde på sjukdomen, t.ex. ansöka om handikappanpassad bil. Synen är oftast det första sinnet som ger oss ett intryck av en person (om vi KAN se vill säga). Av synintrycket bildar vi oss en uppfattning och gör en bedömning av en person. Ur den synvinkeln är utgångsläget taskigt när man sitter i rullstol. Jag har dessutom svårt med talet vilket förmodligen befäster eventuella fördomar. Sjukdomen förändrade mitt liv ur alla tänkbara perspektiv. Synligt och mest märkbart för min egen del var förändringen rent kroppsligt men även socialt då det inte längre var självklart att kunna delta i det jag ville. Denna bok är en beskrivning av mitt liv efter att ha fått en progredierande sjukdom. En självutlämnande bok om livet som inte blev som det var tänkt.