Ett gemensamt drag i befintlig forskning är att språkliga delar av gymnasieskolans svenskämne framstår som diffusa och tycks sakna kärna och teoretisk ram. Syftet med avhandlingen På jakt efter språk är att beskriva och problematisera språkdelen i gymnasieskolans svenskämne. Undersökningen är gjord i två klasser på studieförberedande program under deras första termin i gymnasieskolan. Förutom lektionsobservationer har intervjuer gjorts med elever ur varje klass, med deras respektive svensklärare och med deras respektive rektor. Dessutom har elev- och lärarproducerade texter samlats in. En bakgrund till undersökningen utgörs av olika ämnesuppfattningar och hur de är relaterade till skolpolitiska förändringar. En annan viktig utgångspunkt är Bernsteins pedagogiska teori med begrepp som klassifikation och osynlig respektive synlig pedagogik. I dessa spelar motsatsparet implicit respektive explicit undervisning en avgörande roll och återfinns i exempelvis frågan om explicit kontra implicit skrivundervisning. Undersökningen visar att språkdelen legitimeras på olika sätt. En betoning av nytta i form av personlig växt för den egna karriären framträder i läroboken, i ämnets styrdokument, hos eleverna och hos rektorerna, något som stämmer väl överensstämmer med principen om skola och utbildning som ett privat projekt. Även lärarna omfattar en idé om personlig växt, men kopplingen till framtida karriär är inte lika stark. I styrdokumentet och hos lärarna finns dessutom ett medborgarperspektiv. Klassifikationen beträffande språkdelen framstår i stort sett som svag. Idén om ett implicit lärande är framträdande, samtidigt som elever och lärare menar att undervisningen bör vara explicit. Det är uppenbart att olika idéer om språk och språkutveckling samsas i svenskämnet utan att skillnader synliggörs. Språkdelen i svenskämnet framstår härigenom som ett exempel på en osynlig pedagogik. Den studerade undervisningspraktiken visar att en implicit undervisning och ett förutsatt implicit lärande dominerar. En stark yttre klassifikation i form av tydlighet beträffande stoffurval och inledande förklaringar av lärarna kontrasterar mot en svag inre klassifikation uttryckt genom avsaknaden av ett språkvetenskapligt metaspråk då man arbetar med exempelvis genrer. En iakttagelse är att elever och lärare verkar hamna i en nedglidning, det vill säga en fokusering på de fenomen som lättast låter sig beskrivas, något som kan sättas i samband med avsaknaden av metaspråk. I fråga om bedömning av språket i en roman hamnar eleverna exempelvis i subjektiva värderingar. Avslutningsvis betonas explicithet och användning av metaspråk. Svenskämnet måste tillmötesgå elevernas önskemål om språket som ett verktyg för det personliga projektet, samtidigt som de värderingar som finns i språket och den verklighet som språket konstruerar utmanas och ställs under debatt.