Theodor W. Adornos Negativ dialektik och Estetisk teori utgör var sin hälft av ett enda tänkande som för ögonblicket inte och kanske aldrig kan bli helt, men vars möjlighet ändå är det som motiverar filosofin och ger den dess tvingande aktualitet. Filosofi kräver att vi fattar nuet, senkapitalismens förvaltade byråkratiska värld i vilken allt reduceras till en abstrakt identitet, men också urskiljer andra möjligheter: det fria, öppna och ickeidentiska. Däri vägleds hans filosofi av konsten, samtidigt som den måste förbli filosofi. 

Sven-Olov Wallenstein analyserar här Adornos filosofi med utgångspunkt i förhållandet mellan hans två huvudverk och de paradoxer som alstras av närheten mellan konst och filosofi, vilka förbinder dem med en lång filosofisk tradition, men också öppnar tankemöjligheter som ännu väntar på att förverkligas.

Sven-Olov Wallenstein är professor i filosofi vid Södertörns högskola.