Den här avhandlingens långsiktiga mål är att bidra till en högskoledidaktik som förmår hantera föränderlighet, motstridighet och mångsidiga problem. En sådan didaktik bör emellertid vara förankrad i en reflekterad teori om meningsskapande. Avhandlingen prövar vilka bidrag den retoriska toposläran kan ge till en sådan teori. Toposläran utvecklades som en kognitiv verktygslåda för tänkande och argumentation i problematiska, föränderliga och mång­facetterade frågor. Den byggde på antagandet att teman, skäl och ­resonemangssätt som tidigare fungerat för liknande syften skulle kunna återvinnas på nya frågor. Genom att ställa dem mot varandra i debatt och på så vis kritiskt undersöka dem kunde man åstadkomma en mångsidig perspektivprövning. Toposläran var kopplad till ett ­doxologiskt synsätt som har mycket gemensamt med dagens socialkonstruktivistiska förståelse av kunskap, men den var inte på samma vis förbunden med någon utbyggd teori om lärande. Denna avhandling undersöker förutsättningarna för en sådan teori.