Martin Luuks Stockholm brinner (inte) igen är samhällskritik på gränsen till nihilism, i en kongenial form. Pamfletten bär stora likheter med de affischer och A4:or som sätts upp på anslagstavlor i landets storstäder. Men till skillnad från dessa texter är jaget i detta manifest tvekande, självkritiskt, ömsom storhetsvansinnig, ömsom förtvivlad.

Detta är Martin Luuks första politiska text. I den beskriver han vårt fria samhälle, där staten alltmer backar i närvaro och ansvar, och lämnar individen till den fria viljan, som i den här pamfletten framför allt beskrivs som rätten att välja rätt form för att exploatera sig själv i media.

Liksom i sina tidigare skönlitterära texter, till exempel Jag ska sluta träffa folk och umgås via kommunikéer (2005), låter Martin Luuk formatets strikta regler berika hans kreativitet.

Martin Luuk, född 1968 i Stockholm, är manusförfattare och medlem av Killinggänget, som bland annat skrivit den Guldbaggebelönade filmen Fyra nyanser av brunt. Detta är hans femte skönlitterära text, och hans första på Modernista.

Pressröster

»Texten är raljerande med ett språk som studsar som en boll när Luuk vrider och vänder på samtiden och på sig själv och till slut blir en del av det han beskriver. Många skulle kunna formulera tesen Luuk delger men mycket få skulle göra det lika underhållande, lika intelligent och lika ambitiöst.«
Joakim Johansson, Nerikes Allehanda

»[T]exten är inte bara rolig, tokig och underhållande i sitt vassa iakttagande av det samtida Stockholm. Den bär även politiska drag«.
Marcus Joons, Dagens Nyheter