KINA VAR UNDER 1960- OCH 1970-TALEN föremål för stort intresse i väst. Den nya vänstern i Sverige såg den sovjetiska marxismen och den traditionella kommunismen som förstelnade. Den kinesiska varianten av socialism uppfattades av många som mer human och mindre elitistisk än den sovjetiska. En rad svenska intellektuella väckte under 1960- och 1970-talen stort intresse med sina reseskildringarav det nya Kina. Bland dessa utmärkte sig Sven och Cecilia Lindqvist, Tore Zetterholm, Sture Källberg, Jan Myrdal och Olof Lagercrantz. De flesta som intresserade sig för Folkrepubliken Kina hade någon form av samröre med Svensk-kinesiska föreningen, SKF, som 1971 bytte namn till Svensk-kinesiska vänskapsförbundet, SKVF. Dess syfte var att sprida kännedom om Folkrepubliken Kinas kultur och samhällsliv, främja de mellanfolkliga kontakterna och försvara det nya Kina mot ryktesspridning och desinformation. När 1970-talet var slut hade emellertid Kina försvunnit som socialistiskt ideal. I denna bok kartlägger Anne Hedén svenska Kinaresenärers bild av Kina under maoismens storhetstid och belyser orsakerna till varför Kina som samhällsexperiment inte längre kom att spela någon större roll i den svenska debatten.