Den här boken är tillägnad plattan i Stockholm och den så kallade förlorade generationen, den generation som ingen tar ansvar för, den generation som kallades mods. Det är över 40 år sedan "Dom kallar oss mods" gick upp på biograferna, och Sveriges medel- och överklass fick se verkligheten, och hur det riktiga svenska samhället egentligen såg ut. Stefan Jarl och Jan Lindqvist skildrade ungdomskulturen på ett sätt som aldrig tidigare varit tänkbart, genom att följa två tonåriga killar, så kallade mods i deras vardag. Kenta och Stoffe var dom som vågade skrika ut om hur det egentligen var. De visste mer om livet än många andra, de visade sitt Stockholm inför kameran och delade med sig av sina erfarenheter om den misär som dom och deras polare var tvungna att leva i. Den misär som gjorde att de flesta till slut gick under av droger. "Dom kallades mods" är inte bara ett minnesmonument över Kenta och Stoffe eller det gigantiska modsgänget i Stockholm, utan ett minnesmonument över Stockholm stad och historia som försvann i och med rivningen av Klara.