Vad är sant om allt som sagt och sägs om Zarah Leander, vår största diva under 1900-talet? Fortfarande älskad och hyllad i Tyskland, men förtalad och brännmärkt i sitt eget hemland. I över trettio år, mellan 1939 och 1973, betraktade den svenska säkerhetspolisen Zarah Leander som en säkerhetsrisk som måste övervakas. Själv menade hon att hon var politisk naiv, att hon bara ville sjunga om kärlek och tjäna pengar. Men av dokument i säpoakten framgår att anklagelserna mot Zarah Leander var lögn och att hon utsattes för en hänsynslös historieförfalskning. Två polisutredningar, som förblivit hemliga fram tills nu, friar henne från alla misstankar. Hon var vare sig nazist eller spion. Aktens innehåll avslöjar också att Ingmar Bergmans fästmö, skådespelerskan Karin Lannby, under täcknamnet Anette lämnade upplysningar om Zarah Leander. Hennes spionrapporter, liksom fyra angivar- eller skvallerbrev, finns bevarade i akten. I boken publiceras de 50 viktigaste av 150 dokumenten, som finns i säpoakten, i faksimile. Författaren Bosse Schön menar att Zarah Leander var en person som stod bredvid. Varje lördag ordnade hon en svensk middag med sill och nubbe på bordet, snapsvisor och barnen Göran och Boel i svenska folkdräkter. Bland gästerna fanns ofta svenska journalister stationerade i Berlin. Flera av dem var upprörda över det som ägde rum i Tyskland, men om någon förde judeförföljelserna på tal avfärdade Zarah Leander samtalsämnet med den så typisk svenska undanglidningen: Ta en kaka till! Sanningen om Zarah Leander är ett historiskt reportage. Bosse Schön har tidigare skrivit de banbrytande och internationellt uppmärksammade böckerna Svenskarna som stred för Hitler och Där järnkorsen växer. Han är journalist och författare och har arbetat på Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet.