författaren blickar i boken tillbaka på tjugo års engagemang i frågor om makt- och normkritik – och konstaterar att något tycks vara ur led. när debatten om konstfacks vita hav briserade våren 2021 var kokoligrafin redan skriven. mediestormen fungerar dock – jämte otaliga liknande stormar – som något av en illustration till de tankegångar som vecklas ut i boken. kokoligrafin berör frågor om möjliga, omöjliga och förlupna revolutioner. författaren utforskar i boken ett ickepolariserande skrivsätt: ett sätt att författa, tänka och agera som ligger långt ifrån dagens svart-vita debattklimat. kokoligrafin uppmanar oss till förhållningssätt där vi uppvärderar det gemensamma, där vi omfamnar komplexitet, dissensus och heterogenesis. boken utmynnar i en sorts kokolisofi, som föreslår en framtid där vi snarare än att ta mer plats i anspråk, träder tillbaka. en framtid där vi bejakar de grå metamorfosernas radikala potential och placerar vår jord där den hör hemma: i centrum.