Maria Sibylla Merian, född 1647, levde och andades för naturvetenskapen och måleriet. Hon var en viljestark och begåvad kvinna som sällan skydde några medel för att uppnå sina mål. Hon fick uppdrag av Holländska nationen och Västindiska Kompaniet att åka till Surinam för att utforska blommor och fjärilar. Dock fanns en baktanke: Hon användes som redskap för att öka staden Amsterdams ryktbarhet och för att namnet Nederländerna åter skulle höras i Europa.

Romanen handlar om hennes liv, som präglades av dramatiska händelser: hon fick två barn, skilde sig från sin försupne man, hon tvingades själv försörja familjen och hon fördömdes som häxa på grund av sina excentriska sysslor. Ändå lyckades hon vinna kampen mot fördomar och 1600-talets kvinnosyn när hon med både envishet och klokskap skapade sig en plats bland männen.