Lena Ostendorf, phD, född 1980 och uppvuxen i Oldenburg i norra Tyskland, kom till Sverige som 23-åring för att studera musik på Kävesta folkhögskola. Innan forskarutbildningen inom ämnet estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap vid Högskolan för scen och musik, Göteborgs universitet, studerade hon till instrumental- och ensemblelärare på Musikhögskolan i Malmö och arbetade flera år som cellopedagog med barn och unga i kulturskolan. Hennes personliga erfarenheter av lärarutbildningen ledde till en nyfikenhet på de oskrivna reglerna och normer som är styrande i olika kontexter. Även på ämneslärarprogrammet i musik finns det specifika normer, eller diskurser, som reglerar vad som är legitimt och rätt. Detta kan bli problematiskt när vissa studenter inte känner sig invigda och inbjudna och därför kanske vantrivs eller till och med avstår från att söka sig till utbildningar. Det blir också svårt att få syn på både det som är bra och det som är mindre bra inom utbildningen när styrningen är mer eller mindre osynlig. Därför syftar studien till att synliggöra styrning och vad den innebär för utbildningens aktörer. Normer och förgivettaganden har inte uppstått ur tomma intet utan vuxit fram historiskt. Avhandlingen är en genealogi utifrån den franske filosofen och vetenskapshistorikern Michel Foucaults (1926-1984) förståelse av begreppet. Genealogin används som analysredskap för att undersöka historiska praktiker i relation till nutiden. En genealogisk studie fokuserar hur vissa aspekter eller fenomen historiskt har konstruerats som problem som behöver hanteras och lösas och därmed blivit styrbara. Att vara i otakt med tiden, det vill säga inte tillräckligt modern och aktuell, är det som framställs som problem i studiens empiri som består av samtida intervjuer med lärare och studenter vid ämneslärarprogrammet och historiska dokument från år 1954 till 2008.