På ön Procida i Neapelbukten bor en pojke ensam med sin hund och en tjänare i ett dystert palats. Hans far återvänder bara sporadiskt till ön och hans mor är död. Under dagarna strövar Arturo i terrängen och ror i sin båt. Barndomens landskap är avgränsat, runtomkring brusar havet och längre bort skymtar okänt land.
Om kvällarna läser Arturo böcker om hjältar och äventyrare och föreställer sig att hans far är en av dem. Men när fadern kommer tillbaka till ön med en yngre fru, Nunziata, som med sina sexton år bara är ett par år äldre än Arturo, krossas barndommens idylliska fantasilandskap. Starka känslor väcks och familjen dras ofrånkomligen mot en smärtsam konflikt.
I Arturos ö [L isola di Arturo, 1957] skildras barndomen som en tid som föregår gott och ont, där upplevelsen av verkligheten ännu inte tagit form. Romanen belönades med det prestigefulla Strega-priset när den först publicerades och har kommit att betraktas som en modern italiensk klassiker. Här i svensk översättning av Karin Alin, med ett nyskrivet förord av översättaren Emma Zampa Hatt.

ELSA MORANTE [1912-1985] är en av Italiens stora 1900-talsförfattare, i hemlandet ofta kallad enbart för La Morante. Hon gifte sig 1942 med författaren Alberto Moravia och träffade genom honom många av Italiens ledande tänkare, bland annat Pier Paolo Pasolini, Umberto Saba och Natalia Ginzburg, som ska ha sagt att Morante är den författare ur sin egen generation som hon beundrade mest. Till Morantes viktigaste romaner hör Arturos ö och Historien [La storia, 1974].