Emma är en ganska vanlig tjej. Hon gör sina läxor, kommer alltid i tid till skolan och stannar ibland kvar där längre än andra, för att pliktskyldigt gå på sina ganska tråkiga hemspråkslektioner i bosniska. Ända sedan lågstadiet har Emma varit fäst vid sin extralärare Mattias, men när hon fyller tretton tvingas Mattias lämna skolan under mystiska omständigheter. Emma kämpar för att få honom tillbaka, och de fortsätter att ha kontakt på nätet. Emma ser Mattias som en självklar vän, som en vuxen storebror, och hon är lojal mot honom som bara en övertygad trettonåring kan vara. Hon förstår verkligen inte vad han kan ha gjort som tvingat rektorn att ge honom sparken. Framförallt vägrar hon tro på ryktena. Kort därpå ställs bokstavligt talat hela världen på ända, och Emmas inträde i tonåren blir ett kaotiskt helvete. Det var inte så här hon tänkt sig att hennes liv som tonåring skulle bli! I denna omtumlande roman, som stundtals bär det självupplevdas prägel, söker Bräxjö efter svaret på en viktig och angelägen fråga: Hur ger man upprättelse åt ett nertystat barn?