När han kom upp till Grand Boulevard var det återigen mycket folk i rörelse. Vid det stora åttkantiga torget svängde han till vänster och upptäckte att ett antal stora dockor hängde i de höga lampposterna. Dockorna var klädda i säkerhetspolisens gröna uniformer, men när han kom närmare, nej, det kunde inte vara sant, min Gud, det var riktiga människor! Ansiktena var nästan svarta, ögonen förstenade, kropparna hängde i en grotesk vinkel mot huvudena och de svarta tungorna hängde utanför. Och den tredje kroppen, det kan inte vara sant, det var hans vän och partner, Bela!

Han började gråta och skrek ut sin smärta. Några stannade. Någon frågade hotfullt: Var den skiten en släkting till dig? Imi vände sig snabbt och medan tårarna rann över ansiktet och han darrade i hela kroppen, började han gå. Det regnade och regndropparna bildade en skyddande slöja som tillsammans med den smutsgrå dimman täckte denna skrämmande syn. Han var redan på bron, nära sitt rum. Han stannade. Min Gud, de hänger människor! Idag är det poliser, i morgon judar! tänkte han.

Han gick inte hem. I stället började han gå mot statsgränsen. Det annars hermetiskt stängda landet var öppet dessa dagar. Lastbil efter lastbil åkte mot gränsen. Imi stoppade en bil. Den stannade. Några hjälpande händer lyfte upp honom på flaket. Han var på väg

Boken handlar om sex unga män, akrobater, som flydde under den ungerska revolutionen. Genom deras livsöden berättas om krigets grymma verklighet och om deras familjers lidande. Alla spännande händelser som dessa pojkar sedan får uppleva i USA visar hur livet kan vända mot alla odds.