"Måndag morgon ringer jag min läkare för att kolla om brevet var ett misstag. Han är lite kort. Han säger att han ska förklara när vi ses på den tid som är utsatt i brevet. När jag lägger på luren är jag säker. Det är inte ingenting. Det är cancer."

Kanske har han det på känn. Hans bror har ju haft det. När så läkaren ger Birger Thureson det definitiva beskedet drabbar oron med full kraft. Det som bara händer andra kommer nu helt nära. Vad skulle det innebära om livet plötsligt tar slut? Våndan av att inte veta plågar. Nuet blir viktigare. När dimbankarna rullar in och skymmer sikten betyder vännerna och glädjen i arbetet allt mer. Och kärleken till Ulla lyser klar.

Med journalistens iakttagelseförmåga undersöker Birger Thureson vad i livet som är verkligt viktigt. Dagar av dimma, dagar av sol blir till smärtsamma och självutlämnande dagboksanteckningar om prostatacancer, om viljan att leva och överleva, om kroppens bräcklighet, och hur tillvaron ohjälpligt förändras när livet ställs på sin spets.