Den yttre resan börjar i ett gammalt hus i skogen i Dalarna och slutar på Påskön mitt ute i Stilla Havet. Innan vi nått så långt stannar vi först till i de myllrande storstäderna Buenos Aires och Santiago. Däremellan det mytomspunna Patagonien och en vistelse vid Osornovulkanen som författaren besökte för första gången redan för tre decennier sedan.

Den inre resan har varken gränser eller riktning och är minst lika omfattande och fylld av upplevelser och insikter. Strömberg funderar över saker som livet och döden, tidens gång, rättvisa, fred och harmoni. I mötet med urbefolkningens öde på Påskön föds nya tankar om naturen och det sätt vi behandlar den vackra planet vi lever på i det moderna samhället. Och så de ständiga frågorna som författaren brottats med sedan han började resa i Latinamerika för drygt 30 år sedan. Vad är utveckling? Vem bestämmer vad som är utveckling?

I den här reseskildringen bjuder Stefan Strömberg med sig läsaren till ett Latinamerika med många dimensioner, men framförallt öppnar han upp för reflektioner, och en dialog om en så vill, kring demokratins mest grundläggande essens. Den som är bekant med Strömberg sedan tidigare vet att han ofta skriver både djupt och brett om jämlikhet och social rättvisa, samtidigt som han inte skyggar för existentiella frågor ur vare sig personliga eller politiska perspektiv. Ur förordet av Nette Wermeld Enström.