Efter socialismens fall i Rumänien 1989 började det komma rapporter om barnhemsbarnens situation i landet. Upptäckten av de tusentals undangömda barnhemsbarnen var förfärande och ställde frågan om var gränsen mellan mänskligt och omänskligt går, på sin spets. I denna bok studeras kulturella förståelser av mänskligt och omänskligt utifrån ett svenskorganiserat biståndsprojekt i Rumänien ett tiotal år efter systemskiftet. Varför uppfattades vissa människor som inte riktigt mänskliga? Biståndsarbetets vardag kopplas till mer övergripande samhälleliga förändringsprocesser i dagens Europa där till synes självklara värden som demokrati, mänskliga rättigheter och medborgarskap visar sig instabila. Agnes Ers är etnolog och detta är hennes doktorsavhandling.