Naturen är besvärlig. Nästan alla vill skydda den, men vad är det vi vill skydda? I Det levande vänder och vrider Ann-Helen Meyer von Bremen och Gunnar Rundgren på frågan om vad naturen egentligen är. Är den allt det där pulserande, porlande, skälvande, födande och döende som finns där ute? Är den en gruva som är till för oss att använda? Hur skall då människan leva som en art bland andra miljontals arter?    

Utforskandet leder läsaren från knarkkungen Pablo Escobars flodhästar till sportfiske i Vänern, från världens största superorganism, det mänskliga samhället, till markens ljusskygga kommunikationsvägar. Ofta via författarnas egen plats i naturen, den lilla uppländska gården Sunnansjö vid vägens slut. Här förundras de över alla komplicerade samarbeten och över hur lite vi egentligen vet om det som pågår. De berättar om sitt dagliga arbete att odla, sköta sina kor och omvandla lövskog - som väcker frågor om vilken art och vilken natur som ska gynnas och varför.   

Kan erfarenheterna från gården användas för att svara på frågan med vilken rätt mänskligheten omvandlar det levande till döda ting? Kan vi bara rädda naturen genom att utrota oss själva och vad är i så fall meningen med det? Vetenskapen, med sitt mätande och vägande, kan aldrig räkna ut det fullständiga svaret. Mer än något annat behöver vi leva mer tillsammans med allt levande.