«Så egendomligt, men det var som om världen kom närmre; som om upplevelser, människor och fantasier trädde fram starkare, mer intensivt, när han slöt sig; när han blickade inåt; när han skrev.» Den framgångsrike förlagsredaktören Vilhelm förälskar sig i den gracila, hyperestetiska konstnären Gunilla - och är genast beredd att göra vad som helst för att få henne. Den långt yngre Mikael sitter framför datorn och får syn på ett profilfoto - och inser att den främmande kvinnan på skärmen, Anna, är någon han snarast vill lära känna. Hugo Alfvén blir fullständigt besatt av den vackra Marie Kröyer som han 1902 möter i italienska Taormina. Omedelbar kärlek drabbar även den tjugoårige Johannes Brahms när han 1853 träffar Clara Schumann i Düsseldorf. Fyra parallella förälskelser - där komplikationen är att samtliga fyra kvinnor redan är gifta. En mångfärgad fresk om människors dubbelhet, om passion, drömmar och själsfrändskap - men också om längtan och svek, om ensamhet och gemenskap, om lycka och sorg... Samtidigt en roman om konst i vid mening - som tröst, som livselixir, som nödvändighet. Utöver de fyra huvudberättelserna, som alltmer vävs ihop, ger romanen mosaikartade inblickar i andra världskrigets sista dagar i det sönderfallande Tyskland.