Tjugohundratalets teori om ämnet retorik förtjänar ett lättsamt tonfall i presentationen. Hur språket påverkar tänkandet och hur tänkandet påverkar språket är ett tema som i alla tider har belysts med både allvar och skämt. Det är inte många andra vetenskaper som kan skryta med det. Den stilistiska förebilden för den här presentationen är en fiktiv lärare i retorik från romartid - S.R. Borisanus. Sonorus Ructator Borisanus (73? - 138 e. K.) var huvudsakligen verksam i Romarrikets Dacia och Pannonia. Hans berömmelse kom av hans förkärlek för groteska och smaklösa språkliga exempel på retoriska företeelser. Borisanus kanske mest berömda sats är: «En tanke kan lukta dynga, en annan dofta blomma, båda kommer till uttryck i människans tal, den ena gödslar den andra.» Han var sannolikt också den som först sammankopplade bilden av förkastligt tal med avföring, till det som vi återfinner i ordet «skitprat». Språkanvändning och tankeverksamhet är oskiljaktiga och kvaliteten på språket är en spegelbild av tänkandet. Det är ett samspel som blivit undersökt och systematiserat av många forskare. Resultatet sammanfattas i retorikämnets teori. Det är allvar. Men den kan förmedlas på många olika sätt. Ett sätt är att använda vårt skämtlynne.