Denna avhandling handlar om montessorilärares vardagliga arbete. I studien undersöks, utifrån handlingsteoretiska utgångspunkter och teorier kring vuxnas lärande, vad som utgjorde möjligheter och begränsningar till att utföra arbetet i enlighet med de intentioner lärarna uttryckte samt vad som utgjorde möjligheter och begränsningar till lärande i arbetet. Sammanlagt deltog nio montessorilärare fördelade på fyra olika verksamheter vilka alla hade en tydligt uttalad ambition att bedriva verksamhet i enlighet med montessoripedagogiken. Genom en analys av klassrumsobservationer och intervjuer med lärarna visar författaren hur möjligheter och begränsningar var relaterade till huruvida lärarna hade tillgång till montessorimaterial eller inte. Studien visar också hur förutsättningarna för ett lärande i arbetet ibland kom att begränsas av att handlingssätt tagits för givna och/eller sågs som de enda ”rätta”. Då lärarnas handlingsutrymme därigenom begränsades skapades villkor som försvårade en möjlig utveckling av arbetssätt. I de fall då villkoren för lärande och utveckling var mer gynnsamma var det tydligt att lärarna inte uppfattade montessoripedagogiken som en “metod” utan snarare som en “modell” som lärarna hade att skapa sin egen metod utifrån. Genom ett sådant ”modellseende” möjliggjordes ett vidgat handlingsutrymme. Huruvida den enskilda pedagogen tog detta vidgade handlingsutrymme i anspråk påverkades i studien av graden av reflektion, organisering och kollegor. Per Gynther har bl.a. en bakgrund i montessoripedagogiken som verksam lärare och skolledare inom grundskolan. Idag arbetar han som universitetsadjunkt vid Institutionen för pedagogik och didaktik vid Stockholms Universitet. Detta är en doktorsavhandling i pedagogik vid Stockholms universitet 2016.